Igår kväll spelade Weeping Willows på Lokomotivet här i stan.
Jag och Elle velade lite till om vi skulle köpa biljetter när de släpptes, men så här i efterhand var det tur att vi inte gjorde det eftersom snälla Alice och Anders som arrangerade fixade in oss på listan.
Det var en helt fantastiskt konsert, om än med lite mindre folk än vad man kanske förväntade sig (vilket i och för sig bara gjorde stämningen mer intim). Weeping Willows brukar ju kallas "bandet som får vuxna män att gråta" och jag hade verkligen inte långt ifrån att tårar vid vissa tillfällen under spelningen, kanske främst under extranumret Broken Promise Land. Det är underligt att denna deras genombrottslåt, som jag lyssnat på säkert 2000 gånger, fortfarande drabbar mig med samma kraft. Och jag kan än en gång konstatera att Magnus Carlson med största sannolikhet är Sveriges bästa sångare - kanske inte bara nu, utan till och med någonsin.
5 Lambrettor av 5 möjliga. Utan tvekan.
Vem sade att det inte går att få till en show trots att merparten av materialet består av tårdrypande ballader? Här är Magnus nere i publiken.
Dagens:
Weeping Willows - Broken Promise Land
No comments:
Post a Comment