Jag har tagit påskledigt. Även från bloggandet. Men imorgon är det tillbaks till vardagen...ärligt talat känns det väl sådär peppande efter att i fyra dagar ha fått förlusta sig med onyttig mat i överflöd, firande av ettåringar, fikande med goda vänner, scootermek och liknande. Å andra sidan är det väl lika bra att njuta av att få jobba medan man kan - det mesta tyder ju på att jag kommer att få "ledigt" på obestämd tid från och med terminsslutet i juni.
Spelningen med Brotherhood gick bra. Det var löjeväckande fullt på Raw och folk sade att det lät tyskt (förutom Jesper som tyckte det lät som Pet Shop Boys). De frågade om jag kunde tänka mig att hoppa in och spela gitarr någon mer gång - till exempel vid ett par eventuella spelningar i Tyskland (surprise, surprise) i höst. Jag svarade att "det kan jag väl".
När jag skriver detta har jag på mig en lysande orange Ben Sherman-piké, något en medlem i Depeche eller Sisters Of Mercy aldrig skulle synas i. Ändå har uppvisar min hud inga som helst tecken på irritation. Jag förmodar att det innebär att jag kan sluta oroa mig för att min involvering i depprock skall påverka mig nämnvärt. Visserligen tyckte jag mig ana en antydan till glåmighet och mörka ringar kring ögonen när jag klev upp i morse, men förklaringen till det står nog snarare att finna i gårdagskvällens DJ:ande på Café Sylvia med fortsättning ut på stans krogar efteråt.
Dagens:
Brotherhood - Ingenting Någonsin
No comments:
Post a Comment