Monday, March 16, 2009

The Profondo Rosso goes Einstürzende.

Tre intensiva dagar i studion - ett spår. Så mycket tid tror jag aldrig vi spenderat på en enda låt förut. Gunnar kom med en hel del kreativ input utan att ta över och styra oss helt, vilket kändes bra. Emot slutet infann sig dock en rejäl dos studiotrötthet vilket visade sig genom att vi bland annat spelade in ljudet av ett notställ, gaffatejp, en tom bensindunk samt allehanda bråte som sparkades nedför trappan till vår replokal. Såhär i efterhand framstår det kanske inte som en briljant idé, men just då kändes vi oss som genier. "Blixa skulle vara stolt", som Wally uttryckte det.

Det skall bli spännande att höra hur den kommer att låta när den är mixad och Gunnar fått säga sitt. Med tanke på att det tog oss närmare tre år att få låtarna till vår skiva (som aldrig släpptes) klara törs jag inte komma med någon gissning om när den kan tänkas vara klar, men jag lovar att säga till här då.

Eftersom så mycket tid spenderades med att spela in blev helgen ganska lugn på övriga sätt, även om jag på Lördagen hann med både en sväng förbi 30-årsfest hos Veronica och Tim samt Café Sylvia för att supporta Challe, en fellow scooterist från Stockholm, som DJ:ade där. Tråkigt nog för henne var det inte mer än tio-femton pers på plats - hon verkade dock inte överdrivet bitter för det.

Nu kan man kanske tänka sig att den relativt lugna helgen borde ha tagit kål på min efterhängsna förkylning, men icke då...istället har den bara flyttat sig från halsen till bihålorna, med resultat att det kändes som om mina ögon var på väg att tränga ut ur sina hålor när jag gick upp i morse. Förhoppningsvis är det något en avslappnande vecka på jobbet kommer att råda bot på.

Dagens:
Einstürsende Neubauten - Haus Der Lüge

1 comment:

Robby said...

ser fram emot att höra det färdiga resultatet!