Fantastiskt. Det börjar faktiskt kännas riktigt skapligt nu, trots att min kropp inte fått någon form av nikotin på nästan nio dagar. Jag skall inte ljuga och säga att jag inte tänker på snus flera gånger i timmen, för det gör jag fortfarande. Skillnaden emot tidigare är att det inte känns lika jobbigt att tänka på det. Jag har börjat landa, känner mig inte lika förvirrad, okoncentrerad och yr som tidigare. Till och med mitt humör börjar återgå till det normala. Ok, det kanske inte är 100% stabilt än. Jag märker fortfarande själv att jag tänder till ganska snabbt och för ovanligt små och fåniga saker, men det är ändå betydligt bättre än de första dagarna. Jag vill inte längre strypa folk för att de tilltalar mig.
Faktum är att det hela gått oförskämt lätt än så länge. För lätt, faktiskt...jag kan inte låta bli att vänta på bakslaget. På att jag skall vakna upp någon morgon med abstinensen från helvetet, komplett med huvudvärk, svettningar och vansinnesutbrott. Visst har det varit riktigt jobbigt till och från även nu, men jämfört med vad jag förväntade mig har det gått ganska smärtfritt.
Ett nytt, otippat snus-withdraval-syndrom har dock infunnit sig de sista dagarna: sömnlöshet.
Jag har inte varit det minsta trött på kvällarna och när jag väl tvingat mig själv i säng har jag legat vaken i timmar. Det märkligaste med sömnläsheten är att den inte påverkat mig nämnvärt. Normalt sett brukar jag bli ett smärre vrak om jag sovit mindre än sex timmar en natt (helst vill jag sova åtta eller mer, men den absoluta smärtgränsen ligger vid sex). De sista nätterna har jag snittat typ fyra. Ändå mår jag ganska skapligt. Mycket märkligt. Om det inte ger med sig snart lär dock sömnbristen komma ikapp med mig, så jag hoppas jag får sova ut ordentligt inom en inte alltför avlägsen framtid.
Ikväll blir det en lugn hemmakväll. Hade ganska långt gångna planer på att gå och se Black Belt, men med tanke på de senaste nätternas sömnlöshet (i kombination med aPublishtt jag skall upp och jobba tidigt lördag/söndag och skall ut imorgon kväll) känns det som en bättre idé att stanna hemma och försöka sova ikapp.
Dagens:
Nick Cave & The Bad Seeds - The Weeping Song
Faktum är att det hela gått oförskämt lätt än så länge. För lätt, faktiskt...jag kan inte låta bli att vänta på bakslaget. På att jag skall vakna upp någon morgon med abstinensen från helvetet, komplett med huvudvärk, svettningar och vansinnesutbrott. Visst har det varit riktigt jobbigt till och från även nu, men jämfört med vad jag förväntade mig har det gått ganska smärtfritt.
Ett nytt, otippat snus-withdraval-syndrom har dock infunnit sig de sista dagarna: sömnlöshet.
Jag har inte varit det minsta trött på kvällarna och när jag väl tvingat mig själv i säng har jag legat vaken i timmar. Det märkligaste med sömnläsheten är att den inte påverkat mig nämnvärt. Normalt sett brukar jag bli ett smärre vrak om jag sovit mindre än sex timmar en natt (helst vill jag sova åtta eller mer, men den absoluta smärtgränsen ligger vid sex). De sista nätterna har jag snittat typ fyra. Ändå mår jag ganska skapligt. Mycket märkligt. Om det inte ger med sig snart lär dock sömnbristen komma ikapp med mig, så jag hoppas jag får sova ut ordentligt inom en inte alltför avlägsen framtid.
Ikväll blir det en lugn hemmakväll. Hade ganska långt gångna planer på att gå och se Black Belt, men med tanke på de senaste nätternas sömnlöshet (i kombination med aPublishtt jag skall upp och jobba tidigt lördag/söndag och skall ut imorgon kväll) känns det som en bättre idé att stanna hemma och försöka sova ikapp.
Dagens:
Nick Cave & The Bad Seeds - The Weeping Song
1 comment:
hang in there!
ses ikväll.
Post a Comment