Tuesday, October 31, 2006

Stockholm, Svenska Scooterklubben, The Pippettes, shopping och trixiga knäskålar.

Det var riktigt skönt att komma iväg till Stockholm i helgen. Dels för att få släppa allt som stressar upp mig (och tro mig, det har varit en hel del den sista tiden), men även eftersom det var alldeles för länge jag var där. För inte alltför länge sedan kunde jag åka dit flera gånger i månaden bara för att strosa på stan och shoppa lite. Riktigt så har det inte varit sista året...Man har liksom inte ork att sätta sig på tåget bara för att vandra runt i affärer en hel dag när man har både heltidsjobb och en tendens att ta på sig alldeles för mycket på sin fritid också.

Hur som helst möttes jag och de andra i SSK-styrelsen upp på Centralen vid 13.00 i Lördags. Efter en snabb fika för att få upp blodsockret (jag var lite sliten sedan fredagskvällen) begav vi oss till EHR Motor, Stockholm bästa (och enda) affär/verkstad för klassiska scootrar. Jag var på vippen att köpa en flyscreen till P200:an, men ändrade mig i sista sekund. Har funderat på att skaffa en sådan länge, men kom fram till att jag nog inte skulle orka släpa med den på tåget...dessutom kan man utan risk beställa en från eBay betydligt billigare, eftersom det är en rent kosmetisk del och därför inte gör så mycket om den inte är av toppkvalité.

Det är alltid lika kul att träffa folk ifrån klubben, inte minst de andra i styrelsen, eftersom det är en samling otroligt sköna och avslappnade människor. Massor av olika personlighetstyper, och ganska spridd ålder, men med ett par gemensamma saker: ett intresse för små tvåhjulingar av plåt och ett smärre mått av galenskap. Att vara redaktör för vår medlemstidning Scooteristen kan vara ganska mentalt påfrestande och tidskrävande, men varje gång man åker iväg på något run eller en sådan här grej så känns det genast mer värt allt slit. Extra trevligt var att vi, efter besöket på EHR, åkte på "studiebesök" i president Henrik och kassör Colles garage/meklokal. De delar det, som ligger i en av de gigantiska industristribyggnaderna intill Münchenbryggeriet, med tolv andra killar. Riktigt mysigt var det, i den mån ett garage nu kan vara mysigt. Där bjöds vi även på hot shots, serverade direkt ur en termos ifrån handskfacket på Colles nyblästrade Vespa 50. En fin start på eftermiddagen!

Sedan fortsatte vi hem till Henriks residens på Söder, där vi avklarade själva styrelsemötet på ganska kort tid. Maten som beställts tidigare dök upp, drinkar serverades, vin och whiskey hälldes upp och stereon åkte på. Självklart spisades The Pippetts eftersom vi skulle iväg och se dem på Debaser Medis senare.


När det började bli drags att dra sig mot Debban framåt kvällen var vi alla ganska bladiga, och förmodligen inte alls en särskilt presentabel styrelse. Att en av oss, som jag av artighetsskäl låter förbli anonym, lyckades med konststycket att ta ut 7000 kronor istället för 700 från Bankomaten säger väl en hel del?

Förbanden snabbspolar jag förbi, då de tyvärr inte var några höjdare. Det var däremot The Pippetts. Hade inga direkta förväntningar och blev därför väldigt positivt överraskad! Visst, jag har lyssnat igenom plattan ett par gånger och tycker den är småtrevlig, men att de skulle bjuda på en sådan dans- och glädjeexplosion hade jag inte räknat med. Med matchande klänningar, koordinerande dansmoves, småekivoka texter och ett sound som påminer om Spice Girls kört genom ett The Supremes-filter gav de oss alla leenden på läpparna och en obetvinglig lust att dansa. Faktum är att jag dansade min knäskål ur led. Inte bildligt, utan bokstavligt talat! Ok, den hoppade inte ur helt, utan var mer ut och vände på sidan av knät. Jag har problem med mina knän sedan länge men nu var det ett tag sedan jag kände av det sist. Som tur var gjorde det inte så ont eftersom den inte släppte helt, men det var ändå tillräckligt för att lägga en sordin över resten av kvällens galenskaper. Fick nöja mig med att linka runt istället för att dansa loss med de andra, eftersom mitt knä kändes ganska ostadigt och jag inte ville anstränga det ytterligare och riskera att det hoppade ur helt.

Jag slaggade hos Henrik och hans flickvän Malin och vaknade förvånansvärt pigg redan vid klockan tio(!). Därför fanns det gott om tid att käka frukost och snacka lite mer scootrar i lugn och ro men ändå hinna med en skaplig shoppingrunda på Söndagen. Jag haltade runt halva stan (mitt knä kändes fortfarande rätt darrigt) och fick en hel del uträttat. Inhandlade bland annat ett par snygga Cheap Monday-braxor av en för mig helt ny modell (pinstripes, pressveck och detaljer i skinnimitation) på Weekdays och fyndade en riktigt fin tröja (nästan en hoodie, fast i tunn brun merino-ull) på Needy Greedy, som är Nitty Grittys rea-butik. Nitty Gritty är för övrigt fortfarande en klockren affär, även om de gått ifrån sitt gamla mods-koncept något. Man skulle kunna gå in där med ögonbindel och plocka på sig vad som helst, men ändå vara ganska säker på att det man fått med sig hem är snyggt. Synd bara att risken är att det skulle visa sig vara en tröja som kostar typ 5000 spänn.

Men framförallt hittade jag äntligen en schysst plånbok! Föga förvånande är det en Ben Sherman (tack för tipset Robban!), som jag hittade på Awesome Rags, en relativt nyöppnad avdelning i PUB-huset (som för övrigt vissa SSK-medlemmar lånat ut sina scootar till). Mycket trevlig affär som säjer allt ifrån Fred Perry till Junk DeLuxe via Burberry och Fillipa K.
Har inga bilder på grejorna än men lägger upp det snart om någon mot förmodan skulle vara intresserad.

Slutligen begav jag mig mot Centralen för att ta tåget hem till Tuna igen. Där mötte jag otippat nog Wallin, vår käre basist, som varit hos Acke på fest kvällen innan. Visste inte ens att han var i Stockholm! Vi tog oss en kaffe på ett av Centralens kafeér i väntan på våra tåg, vilket utgjorde en trivsam avslutning på såväl en fin helg som ett kanske onödigt långt inlägg på den här bloggen.

Dagens:
TV On The Radio - Hours

3 comments:

Robby said...

det är en helt ny modell, kommer till våren egentligen. riktigt fin!

Anonymous said...

HAHAHAHA!

ALLTID lika underhållande att läsa om dina äventyr! Du e min seriehjälte!

Ronnie said...

En tacker, en tacker...